Nyhet

Vad tänker vi när vi tänker på klimatet?

Publicerad: 15 mars 2017 Senast uppdaterad: 16 mars 2017

Den 7:e mars fick Klimatprotokollets medlemmar möjlighet att lyssna till psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes. Han diskuterade varför klimatfrågan är så svår att kommunicera och vilka psykologiska försvar vi människor tar till för att hålla oron och kraven på förändring på avstånd.

per espen stoknes

Psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes föreläste om kommunicering av klimatfrågan.

Per E. Stoknes har skrivit boken ”What We Think About When We (Try Not To) Think About Global Warming”, vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på global uppvärmning, vilken gavs ut 2015. I boken, som bygger på en genomgång av flera hundra vetenskapliga artiklar, diskuterar han varför klimatfrågan är så svår att kommunicera och vilka psykologiska försvar vi människor tar till för att hålla oron och kraven på förändring på avstånd. 

I Sverige är det fler som tvivlar på att klimatförändringarna är orsakade av människan jämfört med hur det ser ut globalt sett. Hur kommer det sig? Varför går oron för klimatförändringarna ner när säkerheten att de är orsakade av människan går upp? Dessa frågeställningar låg till grund för föreläsningen.

Per gick igenom fem olika barriärer som orsak till att klimatbudskapet inte når ända fram till personen. Han gick även in på hur man kan ta sig runt dessa barriärer för att på så sätt bli mer framgångsrik i sin kommunicering.

Avstånd: När man pratar om klimatförändringarna så är det oftast i långa tidsspann, vilket ger ett avstånd i tid. Effekterna och de som drabbas mest är långt bort fysiskt vilket ger ytterligare avstånd. Det finns även ett socialt avstånd, ingen i ens direkta närhet drabbas av effekterna – empatin avtar med det sociala avståndet. Det finns även avstånd när det kommer till ansvar, att de som kan ta de betydelsefulla besluten är långt borta från en själv.

Domedag: 80 % av all klimatkommunikation som undersöktes av Per hade en inramning av katastrof. Det leder till att vi vänjer oss vid problemet, undgår temat och att det skapar stereotyper. Domedagsbudskapet kan skapa skuld och skamkänslor hos personer, något som vi människor inte gillar. Problemet gör att klimatforskare blir rädda för att säga vad de egentligen tycker pga. risken att uppfattas som domedagsprofeter.

Dissonans: dubbelmoral, hyckleri. Dissonans är obehaget som kommer med motsättningen mellan vad vi vet och vad vi gör. Flyget är ett exempel som skapar dissonans, trots vetskapen om de utsläpp som blir så fortsätter människor att flyga. Dissonans leder till bortförklaringar. Genom att tvivla på klimatforskningen skapas en omedelbar psykologisk belöning som tar bort dissonansen, det är lättare att ändra sitt tänkande än sitt beteende. Motståndare kan använda dissonansen för att få folk att tveka på klimatvetenskapen. Beteende driver attityder.

Förnekelse: En inre barriär som gör att vi har en viss förmåga att leva som om vi inte vet vad vi vet.

Identitet: Ett exempel som visar denna barriär är bilar. Bilbranschen säljer inte bilar utan en identitet. Upplevelsen av att någon drar slutsatser om hur en är som person, att någon är bättre än en annan. Värderingar vill alltid vinna över fakta.

 

Hur kan man gå runt dessa barriärer?

Gör det socialt och lokalt. Använda sociala normer, sociala medier och lokala problem. Exempel är solpaneler och elbilar – sannolikheten att grannar etc. också skaffar det ökar om någon i ens närhet redan har det. Människan vill inte bara spara energi, utan vill bli uppmärksammad för att göra det.

Gör det enkelt: Exempelvis att ha tvåsidig utskrift som standardinställning. Gör det klimatvänliga till default. Nudging. Beteende -> Attityder -> Politisk stöttning -> Politik -> Beteende

Inramningen: Det finns tre inramningar när man pratar om klimatet som ger mer engagemang: Hälsa, försäkring och möjligheterna. När det kommer till försäkring kan man jämföra med en brandförsäkring på hus, man tror inte att huset ska brinna ner men betalar ändå för att det ger en trygghet. Använd klimatforskningen/anpassning som en försäkring för att vår värld inte brinner upp! 

Skapa en berättelse: Vad är berättelsen för detta århundrande som kan ge en gemensam inriktning för samhället? Smart green growth. Det finns smartare sätt att göra saker på – stenåldern tog inte slut för att stenarna tog slut. Oljesamhället kommer inte att sluta bara för att oljan tar slut, utan för att vi hittar nya smartare sätt att göra saker på. Berätta historier om övergångar till låga koldioxidutsläpp som förekommer och händer runt om i världen, att det kan hända.

Enkla små handlingar bygger upp förutsättningarna för att göra de strukturella ändringar som krävs och som kommer att göra skillnad.

 

Besök gärna Per E. Stoknes hemsida för mer information samt en kort introduktionsfilm om ämnet: http://stoknes.no/